THTRs nyhetsbrev nr 114, juni 2007

Medan i Tyskland alla i världen fortfarande diskuterar den påstådda lösta kärnkraftsutfasningen i sitt eget land, har kärnkraftsindustrin för längesedan globaliserats. Även under rödgrönt lämnades hon oberörd och kunde utöka sin marknadsposition. På en världsmarknad med cirka 430 kärnkraftverk drar ett fåtal aktörer i trådarna, bland dem tyska kärnkraftsföretag och teknik.
Efter Tjernobyl blev det vanligt att konsekvenserna av atomenergi märks globalt. Det radioaktiva molnet rörde sig runt jorden 1986. Men denna insikt har inte alltid fått det nödvändiga uttrycket i antikärnkraftsrörelsens verkliga arbete. Gränsöverskridande samarbete (för att inte tala om ett globalt nätverk av anti-nukleärt motstånd) är inte lätt att upprätta och misslyckas ofta på grund av språksvårigheter och avståndsproblem. En titt på kärnkraftsindustrins verksamhet avslöjar dock behovet av internationellt anti-kärnkraftssamarbete.

Den tyska och västeuropeiska kärnkraftsindustrins globaliseringsinsatser kommer att beskrivas med hjälp av fyra exempel: Urenco, E.ON, Siemens och HTR-Technologie är exempel på kärnkraftslobbyns strävan efter världsomspännande order.

Exempel 1 - Urenco

Urenco är ett multinationellt företag, som vardera en tredjedel ägs av den brittiska och holländska regeringen och en sjättedel vardera av E.ON och RWE. Det som ibland ser ut som ett typiskt medelstort Westfaliskt företag i Gronau är faktiskt ett aggressivt statligt privat kärnkraftsföretag som drastiskt utökar sin andel av världsmarknaden för urananrikning. Bara från 2005 till 2006 steg andelen från 19 % till 23 %, enligt bolagets egna uppgifter. Med utbyggnaden av urananrikningsanläggningarna (UAA) i Gronau och Almelo (NL) samt byggandet av UAA i Pierrelatte / Frankrike och New Mexico, skulle Urenco kunna förse drygt 40 % av världsmarknaden med anrikat uran på ett fåtal år.

Genom samarbetet med det franska statligt ägda företaget AREVA och inträdet på den amerikanska marknaden har Urenco fått strategiskt viktiga partners i G-8-området.
Ryssland tar också hand om sitt eget uranavfall, samtidigt som utmärkta relationer upprätthålls med framväxande kärnvapenmakter som Kina, Sydafrika, Sydkorea och Brasilien.

För att vara tydlig: urananrikning är bara vettigt om du a) tror på kärnkraftens framtid och/eller b) har militära ambitioner. Urencos centrifugteknik görs ansvarig för att bygga den pakistanska atombomben, som nu även nått Iran. Med andra ord: om man vill avveckla kärnkraften är det första man måste göra att stänga urananrikningsverken.

Men rödgrön definierade inte ens Gronau UAA som ett kärnkraftverk i "Ausstiegsgesetz" och utfärdade istället en obegränsad blankocheck för fortsatt drift och massiv expansion. En kärnkraftsavveckling ser annorlunda ut.

Exempel 2 - E.ON

E.ON är det största tyska kärnkraftsföretaget som är involverat i ett flertal kärnkraftverk (se www.sofa-ms.de). E.ON:s kärnkraftsengagemang utomlands är mindre känt. Företaget är z. B. involverad i alla svenska kärnkraftverk, inklusive det beryktade Forsmarks kärnkraftverk, där det 2006 inträffade en nästan superhärdsmälta. E.ON Energie är enbart verksamt i 18 europeiska länder.

Kända kärnkraftsfanatiker sitter i E.ON:s styrelse. Walter Hohlefelder var chef för avdelningen för "Reactor Safety and Nuclear Waste Management" 1986-94 under Kohl-regeringen. Då förhindrade han avsevärt att de allvarliga konsekvenserna av Tjernobyl i Tyskland dras.

Idag stödjer han nya kärnkraftsprojekt inom sitt ansvarsområde. E.ON vill bygga nya kärnkraftverk i Rumänien (Cernavoda) och Slovakien (Bohunice). Storbritannien är också måltavla som en lukrativ kärnkraftsmarknad.

Hohlefelder är även vice ordförande i Urencos förvaltningsråd (se ovan) och är därför också representerad i anrikningsbranschen. Dessutom är Urenco-chefen Engelbrecht en gammal E.ON-man och styrelseledamoten Bergmann är också rysk honorärkonsul i Düsseldorf. Detta gör naturligtvis att förhandla om uranavfallsaffärer med den ryska regeringen mycket lättare. E.ON har utvecklats till en av de mest aggressiva europeiska kärnkraftslobbyisterna de senaste åren.

Exempel 3 - Siemens

 

Siemens var känd som en nyckelspelare i kärnkraftslobbyn på 1980- och 90-talen. Demonstrationer framför KWU:s reaktordivisions högkvarter eller Siemens-bojkotten väckte stor uppmärksamhet. Siemens har alltid varit verksamt runt om i världen.

Deltagandet i de politiskt mycket kontroversiella kärnkraftverken Atucha 1 (Argentina), Angra 2 (Brasilien) och Mochovce (Slovakien) är bevis på detta. Under de senaste åren har företagets kärnkraftsverksamhet blivit tystare. Det beror dock inte på att Siemens nu har gått över till "go green".

Du bara ställer upp dig själv annorlunda. Med tanke på det svaga orderläget i Europa slog Siemens reaktordivisionen samman med franska Framatome. Samriskföretaget, i vilket Siemens äger 34 %, bytte namn till AREVAs dotterbolag 2006 till AREVA NP. Siemens fortsätter att söka efter beställningar över hela världen under denna logotyp, men fortsätter också att tillverka bränsleelement i Lingen. Förutom direkt tillgång till den franska marknaden "moderniseras" reaktorer i Sverige, medan man i Kina lägger bud på nybyggnadsprojekt, medan man i Turkiet misslyckades. Förresten: i Frankrike har kärnkraftsprogrammet alltid varit både civilt och militärt. Här öppnade samarbetet med AREVA nya dörrar för Siemens.

AREVA NP försöker för närvarande implementera den "nya" typen av reaktor-EPR på den europeiska marknaden. Bygget påbörjades i Finland, men har blivit försenat på grund av allvarliga byggfel, i Flamanville i Normandie är det planerat att starta 2007. Det tidigare löftet om ett "inneboende säkert" kärnkraftverk har sedan länge övergetts.

Det förberedande arbetet med de så kallade 4:e generationens reaktorer, för vilka AREVA utvecklade ANTARES-reaktorn, gick i stort sett obemärkt förbi av allmänheten.

Här är Siemens även engagerad i "International Generation IV Forum" genom AREVA, där även Sydafrika, Brasilien, Kanada, Sydkorea, USA, Frankrike, Japan, Storbritannien och EU deltar. I slutändan erbjuder Siemens gammalt vin på nya flaskor – och fortsätter sin globala kärnkraftsstrategi oförminskat (vi utelämnar THTR-försäljningen här).

Vad göra?

 

De tyska kärnkraftsföretagen fortsätter att mixtra med sina kärnkraftsmardrömmar runt om i världen - det finns inga spår av en vilja att lämna. Motstånd behövs mot detta. När aktivister från hela världen samlas i Heiligendamm för att demonstrera mot G8-staternas politik ska frågan om kärnkraftspolitik inte heller förbises. Effektiva åtgärder mot den globaliserade kärnkraftsindustrin kan endast uppnås genom internationellt nätverk av initiativen.

Det är inte lätt, men det är möjligt. Några aktuella exempel bevisar detta: 2006/7 har miljöorganisationen urgewald tillsammans med. I många år av detaljerat arbete kunde BI Environmental Protection Hamm avslöja de globala HTR-planerna, och WISE Uranium Project kunde göra en liknande sak i frågan om uran.

Sedan 2006 har det funnits ett nära samarbete mellan Münsterlands, holländska och ryska anti-kärnkraftsinitiativ för att stoppa transporten av uranavfall från Gronau/Almelo till Ryssland. För första gången skapades en gemensam handlingsram över många tusen kilometer mellan Gronau och Irkutsk, som också berör Nederländerna, Danmark, Sverige, Finland och Estland via transportvägen.

Baserat på det framgångsrika fransk-tyska samarbetet mot CASTOR-transporterna från tyska kärnkraftverk till La Hague och CASTOR-transporterna därifrån till Gorleben, inrättas ett gränsöverskridande samarbete mot urantransporterna från Pierrelatte i södra Frankrike till Gronau upp för att förse UAA Gronau med naturligt uran. Den stora anti-EPR-demonstrationen i Cherbourg 2005 fick europeiskt stöd.

Men mer måste göras för att stoppa kärnkraftsindustrin. Hur kan kärnkraftsprojekt i Kina, Indien eller Sydkorea effektivt förhindras? Hur kan EU förmås att säga upp Euratom-fördraget som föreskriver främjande av kärnenergi? Hur kan UAA Gronau stängas och förlänga livslängden för de tyska kärnkraftverken? Hur kan monopolföretagen slås sönder? Dessa frågor bör diskuteras vid mottoppmötet till G8-mötet.

En första målpunkt skulle t.ex. B. vara en europeisk anti-kärnkraftskongress. En andra destination kan vara en internationell urantransportdag från Pierrelatte via Gronau/Almelo till St. Petersburg och Sibirien. Det finns redan inledande överväganden. För en sak är klar: kärnkraftsindustrin kommer inte frivilligt att försvinna från jordens yta.

Detta kan bara uppnås genom massivt tryck underifrån. Med lite kreativitet finns det många sätt att ingripa så att kärnkraftsindustrin får sin radioaktiva soppa för salt.

Matthew Eickhoff

Denna artikel dök ursprungligen upp i tidskriften Grassroots Revolution i maj 2007.

 

Nukleär råttlinje, del 3 Förstasidan

Del 1 Denna tredelade serie blev den mest lästa artikeln på vår hemsida efter bara några dagar. de Del 2 återgavs i majnumret av "anti atom aktuell" (aaa). Tidningen "Graswurzelrevolution" gav en sammanfattning under titeln "I atomfascisternas fotspår" i sitt nummer 319. Och så om hundra år, om vår hemsida kanske inte längre existerar, är många vetenskapsmäns personliga koppling till de fascistiska. i arkivet Regime kan specifikt undersökas, här är listan i svart på vitt:

 

Fascister i Jülichs kärnforskningsanläggning (KfJ) efter 1945

 

August William Quick: Medlem av den vetenskapliga rådgivande nämnden (före 1945: Chef för Institutet för Aerodynamite vid det tyska forskningsinstitutet för luftfart och luftmekanik, chef för konstruktion i Junkers luftbeväpningsgrupp)

Gunther Otto Schenk: Medlem av den vetenskapliga rådgivande nämnden (före 1945: sedan 1 maj 5 NSDAP)

Wilhelm Groth: från 1961 - 69 ledamot av det vetenskapliga rådet, sedan 1971 hedersmedlem (före 1945: anställd med "särskilda uppgifter" vid IG Farben, 1937 NSDAP, medlem av SA, personal och pressansvarig i NS-Sudetenbund)

Konrad Beyerle: utvecklade ultracentrifugsystemet för Sydafrika vid KfJ (före 1945: använt i utvecklingen av centrifugsystem för tillverkning av atombomber)

Hans Grosse: Medlem av det vetenskapliga rådet och chef för institutet för reaktorkomponenter där (före 1945: Freikorps-medlem vid Kapp-Putsch, medlem av SA, chefsingenjör för Junkers-Werke)

Alfred Boettcher: KfJ styrelseledamot (före 1945: Direktör för DEGUSSA, anklagad för att utveckla hemliga vapen, SS-Hauptsturmführer i Leiden/Holland, dömd till fängelse där för krigsförbrytelser). - (Mer information i del 1 + 2 och i THTR-cirkulären nr 95 och 110; HB)

Franz Bollenrath: inblandad i bildandet av KfJ (före 1945: chef för institutet för materialforskning vid tyska luftfartsforskningsinstitutet)

Rolf Dannel: Medlem av det vetenskapliga rådet (före 1945: fram till 1933 medlem av Ungtyska Orden, sedan 1 maj 5 NSDAP, gruppledare i SA-Marinestandarte 1937 i Königsberg)

Robert Haul: Styrelseledamot, suppleant Ordförande i Scientific Advisory Board, anställd vid National Chemical Research Laboratory i Pretoria / Sydafrika 1949-56 (före 1945: sedan 1 mars 3 NSDAP, avdelningschef vid Kaiser Wilhelm Institute, sedan 33 lektor i Prag)

Speciellt med hänsyn till det sydafrikanska kärnkraftsprogrammet och den planerade modulära reaktorn med stenbäddsreaktor (PBMR), bör inte bara Konrad Beyerle och Robert Haul som nämns ovan nämnas, utan också för "Society for Nuclear Research":

 

Karl Kaissling: förde förhandlingar med Sydafrika på uppdrag av den tyska atomenergikommissionen (före 1945: NSDAP och SA-Obersturmführer, s. 15)

 

Källa: ”Reaching for the Bomb. Den tysk-argentinska kärnkraftsaffären". Redaktör: Research and Documentation Center Chile - Latin America (FDCL), 1981, sidorna 14 och 15.

 

Läs också Del 1 och Del 2

 

Transport av uran håller på att bli en ständig fråga Förstasidan

 

Vem hade trott det! Uranhexafluoridtransporterna från Frankrike till Gronau via Hamm får en ofattbar mängd uppmärksamhet. Efter den redan fantastiska mediebevakningen landade vi vår senaste kupp: På eftermiddagen den 12 juni genomförde vi en valvaka med cirka 1 personer framför de stora järnvägstunnelerna på Lohauserholzstrasse.

Det blev långa bilköer på grund av flera byggarbetslampor och förarna hade gott om tid att titta på våra nya banderoller och få en särskild broschyr för de boende. Totalt delades 900 informationsblad ut och responsen var mycket hög. Vissa invånare väntade vårt material på grund av en tidigare artikel i "Wochenblatt" (med 2 bilder och informationsrutor ...). WA rapporterade två gånger, Lippewelle flera gånger och förde intervjuer. Den 90 minuter långa valvakan visar tydligt att vi kan nå betydande framgångar med bara ett fåtal personer.

Nästa steg i ett offentligt tillkännagivande är fullmäktigemötet den 19 juni. Vi väntar på de efterlängtade svaren på våra frågor som den gröna riksdagsgruppen lämnade på vårt initiativ. Den 21 juni sker en demonstration med vägkontroll längs järnvägsspåren från centralstationen i Lünen klockan 18. Steg för steg kommer vi att göra urananrikningsanläggningen i Gronau (och därmed de 32 kärnkraftverken som "matas" av den) till ett allt viktigare ämne. Kärnkraftsindustrin har inte längre en tyst minut!

 

Polisen i Recklinghausen hotar EON-motståndare igen Förstasidan

Vi har under lång tid arbetat intensivt med våra vänner från MEGA-Waltrop i frågor om urantransport. Vi genomförde många gemensamma kampanjer i Hamm och i regionen Münsterland. Det förtryck av polisen mot MEGA som nu har ägt rum kan en dag komma att påverka oss alla. Vi dokumenterar vårt pressmeddelande:

Polisen i Recklinghausendistriktet intensifierade kraftigt sin kriminaliserings- och skrämselkampanj mot Waltrop EON-kritiker i går, tisdag. I ett telefonsamtal hotade en talesman för polisens högkvarter i Recklinghausen en Waltrop-miljöaktivist med eventuellt förtryck vid G8-toppmötet. Polismannen hänvisade till en internetartikel av Waltrop-gruppen MEGA (People against Nuclear Plants), som krävde en "Global Hiking Day" på Östersjökusten för G8-toppmötet och, med klart igenkännlig satirisk avsikt, för "den vägen till toppen" Rekommenderas också att du tar med dig klätterutrustning, en hacka och fallskärmar. Specifikt tog polismannen upp möjliga "problem" med poliskontroller och uppehållsförbud. Han frågade också intensivt om detaljerna i Waltrop G8-motståndarnas resa till Heiligendamm.

"Om det här samtalet inte var ett dåligt skämt, har våra farhågor tyvärr bekräftats att de nuvarande försöken att kriminalisera mot Waltrop EON-motståndare också är relaterade till G8-protesterna. Uppmaningen gällde enbart skrämsel. Vi avvisar bestämt detta massiva beteende från polisen och kräver en ursäkt från polisen, säger Marco Pankalla, talesman för MEGA Waltrop.

Bakgrund: För en vecka sedan kallade polisen i distriktet Recklinghausen två miljöpartister från Waltrop till ett spontant möte mot det planerade EON-kolkraftverket i Datteln för identifiering. Polisen hade förnekat något samband med G8-protesterna till pressen. Miljöpartisten som nu kallats har utlyst ett solidaritetsmöte för båda de drabbade i Waltrop den 16 juni.

Enligt Recklinghausens tidigare offentliga uttalanden är det inte klart varför en utredning om tvång inleddes mot de två miljöpartisterna från Waltrop. ”Händelserna i Recklinghausen-distriktet är oroande. Även utredningarna kring EON-demonstrationen är helt ogrundade, men försöken att i förväg skrämma G8-motståndare på ett sådant sätt är, så vitt vi vet, unika i Nordrhein-Westfalen. Det finns ett akut behov av förtydligande, säger Matthias Eickhoff från Münsterland Action Alliance against Nuclear Plants. ”På Recklinghausens polishögkvarter gillar de förmodligen inte att det har varit en engagerad och ihärdig demonstration i Waltrop i flera år mot EON-kraftverksplanerna, mot kärnkraftstransporter och även mot G8-toppmötet. Nu blir även de som anmäler sig till demonstrationer måltavlor av polisen, tillägger Pankalla.

Flera miljö- och kärnkraftsinitiativ från Münsterland och Ruhrområdet samt Federal Association of Citizens' Initiatives Environmental Protection (BBU) visar solidaritet med de drabbade miljöpartisterna från Waltrop och uppmanar till deltagande i solidaritetsrallyt i Waltrop den 16 juni . "Vi uppmanar polisen i Recklinghausen att stoppa utredningen och att avstå från att försöka skrämma. Polisen vill bara avleda uppmärksamheten från EON:s massiva miljösynder, säger Horst Blume från BI Environmental Protection Hamm.

Information: www.mega-waltrop.de

***

Förstasidan

***

Vädja om donationer - THTR-Rundbrief publiceras av 'BI Umwelt Hamm e. V. ' utgivna och finansierade genom donationer. – THTR-Rundbriefen har under tiden blivit ett mycket uppmärksammat informationsmedium. Det finns dock löpande kostnader på grund av utbyggnaden av webbplatsen och utskrift av ytterligare informationsblad. - THTR-Rundbrief undersöker och rapporterar i detalj. För att vi ska kunna göra det är vi beroende av donationer. Vi är glada över varje donation! Donationer konto: BI miljöskydd Hamm Syfte: THTR-cirkulär IBAN: DE31 4105 0095 0000 0394 79 BIC: WELADED1HAM

***

Förstasidan

***