04 juni 2012

Pebble bed-reaktor i Jülich: På spåren av operatörernas försök att dölja det!

Från Horst Blume

Den 15 maj 2012 vände sig Rainer Moormann och journalisten Jürgen Streich till Christian Küppers, ordföranden för utredningskommittén som behandlar historien om olyckor och det tidigare obearbetade radioaktiva vattnets inträngning vid AVR 1978 i Jülich.

Forschungszentrum Jülich (FZJ) vägrade vanligtvis att förse de två kritikerna av stenbäddsreaktorn med detaljerad information om denna allmänt ignorerade olycka. De två har dock hittat en annan informationskälla och ger nu inledande indikationer på fakta och frågor som inte har beaktats tillräckligt. Du skriver: "Vi har börjat titta igenom nyligen tillgängliga dokument om tekniska säkerhetsfrågor och incidentprocesser och kan redan nu säga att våra värsta misstankar har överskridits - även när det gäller hanteringen av kritikalitetsrisker och även otillåten manipulation av reaktorskyddssystemet i förloppet av ovanstående händelse 1978."

Radioaktivt vatten i marken sedan 1978

Moormann och Streich påpekar att 25 - 30 ton högradioaktivt olycksvatten i marken och i grundvattnet upptäcktes först efter 21 år år 2000 och att ytterligare mätningar kommer att behövas under framtida renoveringsarbeten för att komma fram till realistiska bedömningar av potentiell hälsorisk.

Enligt den officiella versionen har det mesta av det radioaktiva strontiumet blivit kvar på platsen och har bara lämnat reaktorplatsen i mindre utsträckning. Men enligt Moormann och Strauchs uppfattning är det angeläget att kontrollera om mobiliserande influenser som förändringar i pH-värdet kan uteslutas under decennier.

Moormann och Strauch anser att koncentrationen av tritium är mycket problematisk:

"Det finns fortfarande möjligheten att större mängder tritium än HTO kan hittas i närheten av den defekta golvfogen under dräneringen av vattnet från reaktorn och under det kanske något amatörmässiga försöket att stelna det radioaktiva vattnet med en hastigt förd betong. mixer Om så vore fallet skulle AVR ha lett till den största kända radioaktiva grundvattenföroreningen i Västeuropa: Vi har den för närvarande giltiga dricksvattengränsen på 100 Bq/l för tritium med en total mängd utspilld tritium på ca Jämför 500 miljarder becquerel.
Så frågan: Är det definitivt säkert att detta tritium har tagit den förmodligen mer ofarliga vägen in i atmosfären genom avdunstning, istället för att gå ner i grundvattnet? Eller låg kanske detta argument i förgrunden för att inte behöva erkänna massiv radioaktiv förorening av grundvatten och därmed ytterligare minska marknadsmöjligheterna för stenbäddsreaktorer? Som ni säkert vet hoppades då experten på det sydafrikanska stenbäddsreaktorprojektet PBMR och var relativt hårt involverad där från omkring 2000 till dess kollaps 2010."

Har grundvattnet blivit radioaktivt förorenat?

Efter olyckan i vattenverket upptäcktes inga märkbara mängder tritium på de nedre våningarna. Enligt den officiella versionen är den grundvattenförorening som har inträffat begränsad till den övre grundvattennivån, medan det allmänna dricksvattnet har tagits bort från lägre nivåer. Detta betyder dock inte att en all-clear kan ges:

”Beträffande argument 3 bör det noteras att

a) Förutom allmänt dricksvattenuttag förekommer andra former av grundvattenanvändning (bevattning, boskapsbevattning etc.), som helst skulle ha påverkat övervåningen. Kan sådana användningar av den övre grundvattennivån definitivt uteslutas för perioden 1978-1982 i nedströms AVR?

b) Enligt uppgifter från Rheinbrauns experter finns det samband mellan grundvattennivåerna i det aktuella området. Kan ett läckage av radioaktivitet till djupare grundvattennivåer med dricksvattenuttag med tillräcklig säkerhet uteslutas? Var provtagningssekvensen i vattenverket för tritiummätning så nära att ett tillfälligt ”tritiummoln” i alla fall borde ha upptäckts?

Slutligen är frågan som uppstår för oss hur exakt tritiumutsläppen registrerades via frånluften. Som du kanske vet märktes det inte från 1966 till augusti 1973 att tritiumfiltren på AVR inte fungerade och att allt tritium släpptes ut i miljön ofiltrerat.

Mot bakgrund av att de frekventa fall av barnleukemi (1980-90) som inträffade i Jülich-området åtminstone tidsmässigt kan relateras till AVR-vatteninträngningsolyckan, anser vi att en grundlig bearbetning av dessa frågor är absolut nödvändig. I synnerhet bör vad vi anser vara att FZJ, AVR och vissa officiella organ avskräckts i denna fråga, eftersom befolkningen har rätt till fullständig dokumentation av frisättningsprocesserna och möjliga hälsokonsekvenser, inklusive alla osäkerheter."

Var höga reaktortemperaturer tillåtna?

Avslutningsvis påpekar Moormann och Steich att det i december 1987 experimentellt fastställdes att den lilla THTR i Jülich hade mycket högre temperaturer än vad som tidigare antagits vid vissa punkter. Frågan ställs om de höga temperaturerna under driften 1974 till 1987 låg utanför det 13:e tilläggsbeskedet till AVR-godkännandet. Med andra ord, drevs reaktorn ens inom de godkända lagkraven?

Oönskade resultat kommer inte att publiceras!

Incidenter, höga temperaturer och vatteninträngning vid AVR beräknades med hjälp av datorprogrammet WAPRO vid Jülich Research Center. Dock bara utifrån uppskattade topptemperaturer som är alldeles för låga.

"Beräkningar med högre topptemperaturer är endast kända för reaktorförhållanden från 1988 och framåt, dvs för mindre problematiska fall med en totalt sett lägre temperaturnivå på reaktorn. Såvitt vi vet stämmer WAPRO-resultaten även för de problematiska förhållandena 1974-87 (gastemperaturen) 950 ° C plus riktig grafit-topptemperatur på över 1300 ° C) genererades, men offentliggjordes aldrig på grund av de oönskade resultaten (konstruktionsolycka inte kontrollerad, reaktorn därför osäker). Vi rekommenderar därför att du begär sådana WAPRO-resultat från AVR ."

Det är hårresande hur FZJ har hanterat obehagliga testresultat och med människors säkerhet i decennier. Här blir toppen av ett isberg synlig. Vad kommer det mer av det?

En längre artikel om Rainer Moormann med titeln "Kan sanning vara synd?" Dök upp i den månatliga affärstidningen "brand eins" från maj 2012. Du kan läsa den här: http://www.westcastor.de/br1.pdf

*

Vidare till: Tidningsartikel 2012

***

Förstasidan

***

***

Förstasidan

***