THTRs nyhetsbrev från 2007

***

***

THTRs nyhetsbrev nr 115, augusti 2007

Urantransporter genom Hamm: inget återkommande material !!

Efter att Hammers stadsförvaltning till en början hade vägrat att svara på frågor från medborgarinitiativet om urantransporterna genom Hamm till Gronau, behandlade den den 11 juni 6 en liknande begäran från Hammer Council Group of De Gröna (yttrande 2007/0708, ej 07/08!). Men enligt vår mening är svaren för det mesta mycket otillfredsställande:

Hamm stad har ännu inte varit inblandad i specifik transportplanering

Hamms stad och brandkåren i Hamm har de senaste åren inte informerats om de specifika datumen för uranhexafluoridtransporterna. Det betyder att i otaliga fall har varken Hammer-befolkningen eller de institutioner som ansvarar för katastrofbekämpning fått särskilda varningar. De var alla helt okunniga om att en högfarlig transport av farligt gods inte bara kör genom Hamm, utan även gör ett stopp här i många timmar. En incident eller olycka skulle ha drabbat Hamm utan förvarning.

Det finns ingen räddningstjänstplan!

I svaret på fråga 6 medges att det inte finns någon katastrofplan för Hamm. Detta är endast avsett för riskföretag belägna i "regionala myndigheter". Det finns bara "brandföreskrifter" för att passera farligt gods. Förvaltningen medger: ”Det är omöjligt att planera alla möjliga och tänkbara skadefall (...) i detalj i varje fall.” Men påstås vara brandkåren i Hamm väl förberedd.

Världsungdomsdagen och UF-6-transporter är inte jämförbara

Vi vill absolut inte neka brandkåren den goda viljan att göra det bästa möjliga för Hammarmedborgarnas säkerhet. Men om Hammers officiella uttalande under fråga 2 på allvar hänvisar till tidigare insatser av Hammers brandkår (inom ramen för Förening 6) vid Världsungdomsdagen och VM 5 i samband med UF-2006-transporter måste förlita sig på expertis för De ansvariga tvivlar på dessa uttalanden. En särskild lämplighet och erfarenhet vid incidenter med mycket giftiga och radioaktiva ämnen kan knappast härledas till ett uppdrag på Världsungdomsdagen eller VM, eftersom det innebär ett helt annat spektrum av uppgifter och risker.

Antaganden som inte är lämpliga för situationen

Vi läser svaret på vår fråga 8 med förvåning: "På grund av gällande bestämmelser inom farligt gods är transportörerna skyldiga att medföra lämpligt informationsmaterial för att förebygga faror utanför polisen med respektive transporter". Om UF-6 kommer ut är allvarliga, ofta dödliga skador att vänta för de i närheten. Hur ska informationsmaterial ses från lokföraren? – De mycket små, oansenligt fästa radioaktiva varningsskyltarna på vagnarna kan också förstöras i en brand och då inte ens synas längre.

Otillräckliga fraktcontainrar: underkänd brandtest

I svaret på fråga 1 påpekas att transportbehållarna endast kontrolleras vart femte år. Med tanke på den intensiva användningen av containrarna (ca 1 - 2 transporter per månad enbart genom Hamm) och den potentiella faran är denna period alldeles för lång. För närvarande används containrar av typ 48Y i Tyskland för transport av uranhexafluorid, för vilket endast ett transporttillstånd från Storbritannien finns tillgängligt för transport i europeisk trafik. Urenco är ett multinationellt företag och dess Capenhurst-anläggning ligger i Storbritannien. Enligt uppgifter i förbundsdagens tryckta papper 48/16, fråga 5174, är ​​det just dessa containrar 30Y som inte har klarat ett brandprov. Det är oansvarigt att använda icke godkända och uppenbart defekta containrar för denna mycket farliga last!

URENCO under ökande press

I allt fler kommuner längs den cirka 1000 mil långa transportsträckan undrar oroliga medborgare hur det går med säkerheten. Hammers stadsförvaltning matar URENCO med informationen att UF-6-transporter hittills inte har resulterat i några hälsoskador. Därmed nämner hon inte att olyckor i industrianläggningar och laboratorier redan har resulterat i många allvarliga skador och dödsfall. Även när man arbetar med de minsta mängderna UF-6 innehåller bruksanvisningen de mest omfattande skyddsåtgärderna och speciell nödutbildning. Tidningen "Unfallversicherung aktuell" (1/2001) skrev: "Förekomsten av olyckor visar att snabb och professionell första hjälpen och medicinsk behandling är av avgörande betydelse, och i vissa fall livräddande". Det gäller redan några gram. Att transportera ton genom halva Europa är en helt annan dimension!

Stäng av kärnkraftsanläggningar

"... en kvarstående risk kan aldrig uteslutas", skriver Hammarkommunen. För en gångs skull delar vi detta uttalande. Och det är därför urananrikningsanläggningen i Gronau, där kärnbränslet till cirka 32 farliga kärnkraftverk produceras, bör stängas för att komma till rätta med problemet vid roten. För som stadsförvaltningen i Hamm så träffande skrev i ett av sina ljusare ögonblick: "Katastrofen kan inte planeras (...)."

Vår kritik av svaret från Hammers stadsförvaltning väckte livlig respons i WA, Radio Lippewelle och på tv (WDR-sändning den 18 juni 6).

Som ett medborgarinitiativ lämnade vi den 26 juli 7 ytterligare förfrågningar och förslag till Hammer stadsförvaltning. Ett viktigt uttalande bygger på en artikel av forskningsassistenten vid Berlins informationscenter för transatlantisk säkerhet (BITS), Gerhard Piper. I den nio sidor långa artikeln "International Uranium Hexafluoride Tourism Through Germany" av den 2007 juni 30 skriver han så här:

"I Hamm, Westfalen finns det fortfarande ett speciellt problem: ABC-tåget från den frivilliga brandkåren har sin tekniska bas precis intill rangerbangården på Rathenaustraße 16. I händelse av brand på järnvägsplatsen är denna korta resa utan tvekan mycket billigt, men för en olycka med ett kärnkraftståg kan denna rumsliga närhet få förödande effekter. Det är möjligt att brandmännen som rusar till platsen inte ens skulle ha tillgång till sin NBC-skyddsutrustning (en gammal VW T3-utforskare, en modern Dekon-P, ett gammalt multifunktionsfordon för sanering och en ny saneringscontainer) eftersom deras egen basen skulle redan vara förorenad. Endast två avrullningscontainrar för strålskydd och kemikalieskydd fanns kvar på Hammers yrkesbrandkårs huvudstation. Med dessa begränsade NBC-resurser skulle brandmännen i stort sett vara dömda till inaktivitet och skulle behöva vänta på förstärkning från de närliggande distrikten Ahlen, Soest och Unna. På så sätt skulle den drabbade befolkningen till en början lämnas åt sig själv."

Dessa uttalanden sammanfaller med våra observationer. År 2006 observerade vi flera gånger att exakt (!) I nivå med brandkåren, brandsläckningståget Väst, i Rathenauer Strasse 16, gjorde tåget med uranhexafluorid en oövervakad mellanlandning många timmar på natten. Avståndet mellan byggnaden och farligt gods var cirka 200 till 250 meter. Brandkårens bas med den nödvändiga katastrofbekämpningsutrustningen befann sig därför själv i det område där en vistelse i händelse av en katastrof kan få potentiellt ödesdigra konsekvenser. 2007 skrev det österrikiska federala ministeriet för jordbruk, skogsbruk, miljö och vattenförvaltning i en broschyr om farorna med uranhexafluoridtransporter: ”På ett avstånd av upp till 500 m kommer människor att utsättas för allvarliga förgiftningar och kemiska brännskador från HF . Om du stannar en längre tid är det fortfarande livsfara i området.”- De många andra frågorna och förslagen finns på vår hemsida. Vi ser fram emot svaret!

Gläd dig, kära atomgemenskap, för vår Lord Chaos Researcher tillkännagav de goda nyheterna för oss alla på en minnesvärd dag:

”Jag anser att torium-högtemperaturreaktorn är en framtidsinriktad teknik. Det kommer att diskuteras senare. I Jülich, där den sista forskningsreaktorn nyligen stängdes, finns mycket expertis tillgänglig. Det vore dumt att inte använda det, sa ministern. "(1)

Hans lärjungar utstationerade honom ivrigt till "Solidarity Citizens' Movement" (Büso) och levererade en modern stablegend som extranummer: "Med HTR utvecklad av professor Schulten i Jülich hade Tyskland den säkraste och bästa kärntekniken i världen. Denna teknik har med uppsåt saboterats och förstörts, inte bara av gröna nötter, utan också av närsynta ekonomiska chefer inom kärnindustrin. När THTR-1989 i Hamm slutligen stängdes av 300, var det ekonomiska skador som översteg allt som sabotaget av Transrapid maglev-tåget kommer att kosta oss. "(2)

Men efter sju år av rödgrönt ”eko-galenskap” (Büso) och ”pessimism om framtiden” (Pinkwart), lovar en profetia av innovationsministern, som lyser över hela världen, hopp och lättnad för de misshandlade kärnkraftsfrälsarnas själar: "Högtemperaturreaktorer är det mest klimatvänliga sättet att producera väte som kan produceras ekonomiskt", säger Pinkwart. "I framtiden vill vi delta i internationell forskning om Generation IV-reaktorer." (3)

Medborgarrättsrörelsen organiserade hastigt sin egen solidaritet med kärnkraftsindustrin. – Hon ställde upp 2007 i kommunalvalet i Wiesbaden. Ett av deras huvudkrav: byggandet av "fjärde generationens kärnkraftverk som stenbäddsreaktorn" (4). Detta innovativa krav gav dock bara ett fåtal röster. Men det Wiesbaden-baserade företaget SGL Carbon, som tillverkar grafiten till THTR-bränsleelementsfärerna i Sydafrika, kommer säkert att ha varit mycket nöjda. Pinkwart åberopar slutet på Tyskland som industriort och vill "att kärnenergialternativet förblir utforskat så att vi inte överför denna kompetens till andra länder" (5).

Büso vet mer om det sydafrikanska längtanslandet: ”Alec Erwin, Sydafrikas minister för offentliga företag, betonade att Sydafrika var fast besluten att bygga 30 reaktorer med 150 MW vardera och att exportera ett stort antal andra eller att bygga dem utomlands . En sådan minister med denna riktigt framtidsinriktade, kärnkraftsvänliga attityd saknas i Merkels regering...”(6) – Vad sägs om den innovativa Pinkwart? Han tar till och med med sig sin Büso Fan Club: ”Men nya toner kan också höras i det här landet. I vilket fall som helst, Nordrhein-Westfalens innovationsminister, Prof. Dr. Andreas Pinkwart, för att offentligt och inte bara bakom stängda dörrar säga: "Vi vill behålla och utöka den befintliga kompetensen inom området kärnteknologi och kärnsäkerhetsforskning" (7).

Med sin agitation mot "eco-galenskap" och "Bionarren" (allt originalljud!) radikaliserar Büso Pinkwarts ideologi något, eftersom den kan agitera utan ministrativa hänsyn. de Hammer FDP-medlem i förbundsdagen Jörg van Essen har redan nått Büso-nivå när han annonserar om kärnkraftverk på FDP-Hamms hemsida den 4 juni 6 i den nu välkända formuleringen med "Intelligent klimatskydd istället för ekohysteri".

I över 30 år har denna obskyra sekt hållit på med bus under olika namn, inte bara i ursprungslandet USA, utan även i FRG. Din guide är Lyndon LaRouche; hans fru Helga Zepp-LaRouche är ordförande för många utlöpare av ett psykonätverk, t.ex. B. "Schillerinstitutet". Büso upprätthåller en eskatologisk världsbild, enligt vilken endast LaRouche känner till huvudplanen för att förhindra undergång. Informationstjänsten mot högerextremism (IDGR) skriver: "LaRouche-organisationernas program är genomsyrat av antisemitiska - konspirationsteoretiska och auktoritära idéer" (8).

Dessutom är en grov blandning av teknofetischistiska positioner och storhetsvansinne kännetecknande för Büso. Det ekonomiskt liberala, auktoritära Kina ses som en förebild. Även här - absolut inte av en slump - byggs och hyllas THTR frenetiskt av Büso i dussintals artiklar. På senare tid har det skett ett ökande antal Büso-aktiviteter vid universiteten. "Bochumer Studierendenzeitung" skrev: "Kanske tror de att deras glorifiering av atomenergi och andra tekniska lösningar kommer att tilltala studenter och vetenskapsmän inom natur- och ingenjörsvetenskap" (9). Särskilt i Bochum är professorer och andra lektorer vid universitetet verksamma som särskilt nitiska THTR-propagandister (10). Den 4:e Bochums energidagen vid universitetet ägde rum 2006 under mottot "The challenge of nuclear energy in the 21st century".

THTR-jubelartiklar från Büso-tidningen "New Solidarity" (t.ex. "Inget mer industrisabotage") återspeglas upprepade gånger på högerwebbplatser som "Forum Großdeutsches Vaterland". Även här är Pinkwart i osmakligt sällskap. Den för tidigt hyllade PBMR-byggnaden i Sydafrika har sedan länge utvecklats till en hinderbana med ett oförutsägbart slut. Gemenskapen av kärnkraftsivrar kommer garanterat inte att bestrida det tack vare deras isolerade världsbild.

Horst Blume

Anmärkningar:
1. Westfälische Rundschau, 26 juni 6
2. "Det finns inget alternativ" Büsos hemsida
3. Westfälische Rundschau, 27 juni 6
4. New Solidarity (Büso) 21 februari 2
5. Dagstidningen 9. 9. 2006
6. New Solidarity (Büso) 14 mars 3. PBMR-projektet har nu avstannat, kärnkraftsfetischisternas storslagna drömmar har spruckit. Se vår artikel "PBMR kommer 2007 år senare. Eller 10. Om alls "från 15 maj 25.
7. Büsos hemsida 3 juli 7
8. Citerat från WDR. "Statsval i NRW 2005" Chanserna för högerextrema partier.
9. Bochum studenttidning, 9 maj 5, nr 2006
10. THTR-cirkulär Nr 103 (Wodopia),

Nr 109 (Kärnkraftsdemokraternas girighet ...)

Hartmut Peek-Kruse dog i njurcancer den 24 juli 2007 vid 66 års ålder. Hartmut var inte bara en av medborgarinitiativets medlemmar från första början, han var också vår ordförande, en viktig initiativtagare och modig målsägande mot THTR Hamm-Uentrop under många år. Fram till början av sin sjukdom i höstas förra året deltog han upprepade gånger i våra kampanjer mot kärnkraften.

Början av hans och vår verksamhet leder oss tillbaka till rörelsens inledande fas, där vi först fick orientera oss och klargöra hur vi ville arbeta och organisera oss. Medborgarinitiativ var något nytt i Hamm i mitten av 70-talet. Under Hartmuts "ämbetsperiod" ägde flera federala och statliga medlemsförsamlingar av "Federal Association of Citizens' Initiatives Environmental Protection" (BBU) rum i Hamm och ledde till ett större nationellt erkännande av vårt initiativ. När de nästan militära sammandrabbningarna vid byggstängslet i Brokdorf och de statsstödjande partiernas framväxande terrorhysteri inbjöd en ny, repressiv tid och grundstämning, försvårades också vårt ickevåldsarbete. Under denna tid föreslog Hartmut en gång att vårt medborgarinitiativ, som under tiden har setts med stor kritik, skulle döpas om till "Medborgarföreningen" för att göra det lättare för andra att få tillgång till våra argument. "Hartmuuut - det är hemskt", tänkte jag. Som yngre anarkist reste sig mitt hår till en början. – Men strävan att uttrycka sig för andra människor och att bete sig på ett sådant sätt att vi kunde förstås av dem gjorde sig också gällande i vår BI med dess hjälp. Och som bekant, trots alla provinsiella motgångar och begränsningar för Hammer Citizens, ledde det till slut till framgång.

Men till en början blev det allvarligt eftersom THTR hotade att gå i drift. Vem hade modet att vidta rättsliga åtgärder mot det och skulle ta en betydande ekonomisk risk? Innan dess undvek vi (nästan) alla och Hartmut tog på sig denna uppgift. Jag trodde knappt själv att den borgerliga staten skulle hålla med oss. Men jag accepterade också pragmatiskt att THTR-processerna kunde vara en viktig komponent i vår motståndsmix. Och hur viktiga de var visade sig snart när en sex veckor lång, högt ansedd byggstopp på detta sätt verkställdes, rapporteringen om konkursreaktorn höjdes och många aktioner ägde rum i sammanhanget. De många otillräckligheterna och slarvet i designen och konstruktionen av THTR kom bara till allmänheten på detta sätt. – Hartmut tog sig lugnt och lugnt till sig arbetet i processgruppen och den enorma ekonomiska risken – i snart 15 år! Även när THTR lades ner 1989 drog de rättsliga förfarandena ut på tiden till 1995. Så absurt! Med ytterligare ekonomiska krav i tiotusentals, även om de verkliga incidenterna hade visat att vi hade rätt i vår oro. Endast en framställning i NRW:s delstatsparlament ledde till resten av anspråken mot honom och satte stopp för den ohållbara situationen.

Som alla andra blev Hartmut ingen klubbmästare. Han kavlade upp ärmarna när uppgiften efter den stora olyckan 1986 var att blockera uppfarterna med traktorer och att utföra den ena direkta aktionen efter den andra i tre år tills den här saken lades ner. Den inte nödvändigtvis supervåldsamma sloganen "Bli av med skiten!" kom från hans läppar med ett ironiskt leende. Det var mer än förståeligt att han skulle ha velat bli av med trycket från rättsprocessen i ett slag.

Hartmut var medlem i SPD. Om och om igen konfronterade han sina märkliga "kamrater" med deras stöd för den socialdemokratiska statsreaktorn. Eftersom inget parti stödde THTR så mycket som SPD. – Jag vet inte när han gick. Vid något tillfälle skötte ämnet sig självt.

Hartmut - som så många av oss - blev riktigt upprörd över vår provinstidning "Westfälischer Anzeiger". När måttet var fullt insisterade han på att genast (!) inte få fler tidningar. Hans kamp mot kvartalsvisa på detta ark är legendarisk. – Hartmut lyssnade på radio. När det kom ett mycket intressant reportage om kärnkraftverk eller om vår favoritfiende Laurenz Meyer ringde han kort per telefon och jag, som redaktör för THTR-Rundbief, visste vad som pågick i den akustiska världen.

Måndagens demonstrationer mot HartzIV-lagarna ägde också rum i Hamm. Skulle någon från "ecos" delta? Vid ett rally framför den gröna sponsorns kontor protesterade Hartmut på första raden med en banderoll. – Jag var lättad över att jag inte var den enda från anti-kärnkraftsrörelsen som var där.

När minister Thoben ville annonsera om en ny konkursreaktor vid en stadsreception i Kurhaus i mars 2006, välkomnade en valvaka med en kärnavfallstunna de 400 besökarna. "Röd" och "Grön" och vi oberoende BI-medlemmar demonstrerade tillsammans igen, liksom Hartmut, förstås.

Under de senaste sex månaderna ringde han mig kort efter varje framträdande av THTR-nyhetsbrevet (ibland från sjukhuset), gav mig råd, berömde mig eller såg till att ett givet nummer verkligen var korrekt. Den världsomspännande renässansen av Generation IV-reaktorer oroade honom. Han fortsatte att stödja vårt motstånd. Han märkte att alla problem som vi redan kände till och hade bakom oss i Hamm uppstår när vi försöker bygga en ny THTR-byggnad i Sydafrika. Jag skulle ha gett honom att han fortfarande kunde se historien om THTR:s misslyckande upprepa sig i Sydafrika under de närmaste åren; men den här gången på avstånd, knaprande i en svart choklad, mer avslappnad. Det beviljades honom inte. Världen kan vara väldigt orättvis.

Horst Blume

"Förhindra kärnavfall innan det skapas!"

Zeit: 10 till 20. Åtskilliga (korta) föreläsningar, kända talare, flera arbetsgrupper; Nätverk av initiativen, gäster från Ryssland, Nederländerna, Frankrike och Finland.

Arrangör: Medborgarinitiativ från Münsterland, Ruhrområdet, Hamm och många andra.

plats: "Evangelische Bildungsstätte Reinoldinum", Schwanenwall 34 i Dortmund (nära tågstationen!)

Mer information inom kort på vår hemsida!

Kära läsare!

Matthias Eickhoff (Münster) och Horst Blume föreslogs till TAZ för "Panterpriset - Heroes of Everyday Life" för sitt anti-kärnkraftsarbete. Det är väldigt trevligt, men jag skulle föredra det om TAZ inte hade lagt ner sin NRW-utgåva. Det var den enda nationella dagstidningen som rapporterade omfattande, kontinuerligt och kompetent om vårt arbete. Upphörandet av NRW-utgåvan kommer fortfarande att ta bitter hämnd. - I "anti atom aktuell" trycktes 180 artiklar om Generation IV och om kärnråttlinjen. Eurosolars välrenommerade kvartalstidning "Solarzeitalter" (5.000/2) med en hög upplaga på 2007 XNUMX exemplar publicerade den fyra sidor långa artikeln "The renaissance of a bankruptcy reactor?". Vår hemsida optimeras för närvarande med många ytterligare bilder. Och: THTR-Rundbriefen kostar pengar. Om du inte har donerat på länge, vänligen gör det.

***

Förstasidan

***

***

Förstasidan

***