THTRs nyhetsbrev från 2009

***

***

THTRs nyhetsbrev nr 129, dec. 2009

innehåll:

Om Theo Hengesbachs död

Duisburg, Mühlheim, Essen - kärnkraftsindustrin i Ruhrområdet vill få sopor i Münsterland att försvinna.

THTR-motståndsutställningar som en del av den europeiska kulturhuvudstaden RUHR.2010 är extremt aktuella!

Om Theo Hengesbachs död

Theo Hengesbach dog den 15 november 2009 vid 55 års ålder efter en lång period av cancer. Han var en av medgrundarna till medborgarinitiativen mot kärnkraftverk i regionerna Hamm och Dortmund och formade dem avsevärt under många år genom sitt försiktiga, vänliga och ihärdiga exempel. Han introducerade oss för hanteringen av ickevåldshandlingar och civil olydnad.

I Dortmund gick han helt nya vägar i samhällsarbetet. Som socialarbetare i Kreuzviertel kampanjade han för äldre människors rättigheter och påverkade i decennier statlig och federal politik inom området för äldrearbete. År 2000 utsågs Theo till den regionala seniorkonferensen av det ansvariga NRW-ministeriet. Han fick många utmärkelser för sitt engagemang. Hans mål var inte nedlåtande vård, utan ett självständigt liv i ålderdom och mer delaktighet av äldre på alla nivåer. En viktig inspirationskälla för honom var Mahatma Gandhis liv och verk. Han förmedlade sin kunskap till oss – inte med missionärsiver, utan som ett osjälviskt erbjudande som vi gärna tog emot.

Allt började med en kontaktannons i nummer 17 av tidningen "Graswurzelrevolution" 1975 för att hitta anhängare mot kärnkraftverk. Theo Hengesbach och delar av Nonviolent Action Arnsberg förberedde sig på att flytta till Dortmund i syfte att studera. De tog itu med farorna med kärnkraftverk och flyttade bekvämt rakt till "lejonets håla". Dortmund var säte för United Electricity Works, som ansvarade för byggandet av Thorium High Temperature Reactor (THTR) i Hamm. Gräsrotsrevolutionen lästes i hammargruppen av German Peace Society-United War Service Opponents (DFG-VK) och mycket snart blev det ett intensivt personligt åsiktsutbyte.

Några veckor senare, innan medborgarinitiativet för miljöskydd faktiskt grundades, gick vi genom Hammers stadskärna med fem personer och en fyra meter hög skelettram, affischer och flygblad. Jag fick en kamera och tog bilder eftersom det inte fanns någon fotograf eller journalist att hitta på lördagsförmiddagarna. Två dagar senare hade nästan hela Ruhrområdets press rubriken "För första gången gatuprotest mot Uentrops kärnkraftverk".

Från och med nu gick allt väldigt snabbt. Medborgarinitiativ var en ny företeelse då som vi visste lite om. Nya strukturer måste inrättas, nya handlingsformer måste prövas. Theo hade inte bara med sig papper och broschyrer från de badenalsiska medborgargrupperna i sin resväska, som låg ett eller två år före oss. Men också böcker av Gandhi, Tolstoj och Kropotkins "Mutual Aid". Den senare titeln antydde redan då att han inte skulle stanna vid abstrakta uppmaningar, utan att praktikinriktat samhällsarbete skulle fylla hans framtida liv.

Theo förberedde sig noggrant tillsammans med oss ​​för vår första sysselsättning 1976. Bredvid VEW:s dyra atompropagandacenter i Uentrop satte vi inte bara upp vårt informationstält efter att taggtrådsstängslet hade övervunnits. Istället fanns det ett särskilt förberedelseblad för var och en av de över hundra "squatters" med rekommendationer till åtgärder: Var alltid öppen för ett vänligt samtal – och stå fast. Ett blad till polisen: Vi är icke-våldsamma och vill skydda dig från radioaktivitet också. Dessutom ett extra blad till journalisterna där bakgrunden till handlingen förklarades. Och för de nyfikna åskådarna fanns en korvgrill bredvid informationstältet (kära vegetarianer, vi ber om överseende...).

Han visade oss hur man uttrycker sig i pressmeddelanden och samtal på ett sådant sätt att de flesta kunde förstå och förstå vad vi handlade om. Tålmodigt förklarande, artig, men också eftertrycklig och målmedveten. Att göra samma sak var inte alltid lätt, det var ofta utmattande. Under de följande åren försökte många andra politiska grupper och partier att adjungera oss som ett medborgarinitiativ eller att påtvinga oss vissa (pseudo-) militanta handlingar eller en verbalt radikal språkstil.

Theo, å andra sidan, var en helt annan person. Han var behagligt reserverad och omtänksam. Tillsammans med honom såg många av oss kritiskt på den "ohämmade glädjen av spännande aktivitet" (Gandhi) och försökte hålla huvudet klart inför Brokdorf-hypen som var utbredd på den tiden. Vad var poängen när tiotusentals människor körde hundratals kilometer under några timmar till de påstådda kristallisationspunkterna för det anti-nukleära motståndet, men framför sin egen ytterdörr de inte rörde sig eller ändrade någonting?

När, tio år senare, 1986, den stora incidenten i THTR oroade människorna i regionen, insisterade "bönderna och konsumenterna mot kärnkraft" på deras rätt att motstå blockader och ockupationer på ett icke-våldsamt sätt, precis som de själva ville - och hade framgång med det efter tre år. För vissa andra i anti-kärnkraftsrörelsen var vårt "medborgarorienterade" beteende för tråkigt, inte revolutionärt och tillräckligt spektakulärt. När vi var tvungna att lyssna på dessa bittra anklagelser om och om igen, tänkte jag ofta tillbaka på de första åren, när Theo fick utstå liknande tillskrivningar med lugn och visshet om att decennier senare, baserat på fakta, kommer historien att göra en objektiv bedömning.

Theo skickade hundratals (!) brev med tidningsurklipp, uppmuntran, förslag och strategiförslag till oss i Hamm – det fanns varken internet eller brevlåda på 70- och 80-talen. I "Info för icke-våldsorganisatörer", den mer interna tidningen för gräsrotsrevolutionärerna, analyserade han utvecklingen av motstånd mot THTR i en serie artiklar över 19 nummer. Specialartiklar i "Nonviolent Action" från Försoningsförbundet tillkom. Även om stängselkämparna föraktfullt tittade ner på den oansenliga lilla ickevåldsbaserade BI i Hamm – utvärderade fredsforskare och rörelsearbetare våra erfarenheter och experiment med hjälp av Theos kritiska rapporter om solidaritet med stort intresse.

Theo skrev om sina upplevelser i Hamm och Dortmund i tidningarna "Nonviolent Action" (Association of Reconciliations) och "Umweltmagazin" (Federal Association of Citizens' Initiatives Environmental Protection). Med sin 77-sidiga broschyr "Civil olydnad och demokrati" 1979 ingrep han i diskussionen om motståndsformer. Den 56 sidor långa publikationen "Electricity Money Refusal", som gavs ut tillsammans med Michael Schweizer, formade en hel generation av ickevåldsaktivister. Med denna genomtänkta, mediarika olydnadshandling sattes kärnkraftsindustrin under massiv press i dussintals städer (se nästa artikel).

När den internationella urankongressen ägde rum i Dortmund 2007 stannade Theo förbi för att träffa oss igen och för att delta i en kraftfull rörelse som han var med och satte igång för 34 år sedan. Det är otroligt tråkigt att han inte kommer att kunna se de närmaste decennierna.

Ytterligare dödsannonser för Theo Hengesbach finns i Grassroots Revolution nr. 345 (januari 2010) och under www.kreuzviertel-verein.de att hitta.

Bojkott av elbetalningar: med tålamod och spott ...

I maj 1978 beslutade den ickevåldskampanj för miljöskydd att börja organisera elpengevägran. Det fanns många anledningar till detta, eftersom VEW hade totalt fyra kärnkraftverk i drift, konstruktion eller planering på två platser. Dessutom är VEW medlem i German Society for the Reprocessing of Nuclear Fuels, som ansvarar för byggandet av mellanlagringsanläggningen för kärnavfall i Ahaus och upparbetningsanläggningen i Gorleben.

Under cirka ett halvår var det organisation, material togs fram, flygblad delades ut, tilltalades grupper och individer. Vid den första generalförsamlingen den 1 december 1978 beslutades att de 100 hushållen hittills skulle börja med 1979 % avslag 10. Dessförinnan ville deltagarna skriva motiveringar till sin bojkott och lämna över dessa brev till VEW vid en förejulshappening.

Julklapp till VEW

Det var tre dagar före julafton som ett litet demonstrationståg, runt 30 personer, tog sig till VEW:s högkvarter.

Medan det fortfarande fanns nya skrivna texter om atomenergi och vägran att betala el spelades till melodierna från gamla julsånger, sågs en jultomte cykla på en cykel, som omedelbart vände sig till demonstranterna. Är inte detta VEW? ja! Han var här för första gången och var tvungen att titta i sin gyllene bok för att se vilka goda gärningar VEW hade gjort det senaste året. Men vad var det? Det fanns inga goda gärningar nedtecknade i den gyllene boken! Å andra sidan var listan över missgärningar i den svarta boken desto längre; vägran att betala el verkade vara nödvändig som lite hjälp för att bli bättre, och medan sånger fortfarande sjöngs utanför, kom en delegation från VEW med de ovan nämnda breven. VEW-representanterna som tog emot oss var inte särskilt vänliga, men utan vidare kvitterade de ordentligt mottagandet av julposten. På kvällen och dagen därpå var glädjen stor: televisionen kom med ett mycket bra reportage om aktionen och bakgrunden, regionpressen rapporterade välvilligt, ibland mycket utförligt i den överregionala delen, så att denna aktion var bland de bästa inom pressvillkor, vad som har pågått inom miljöskyddsområdet i Dortmund de senaste åren.

Redan vid den första generalförsamlingen beslutades att genomföra en gemensam insättningsaktion den 1 februari 1979 för att tydligt visa början av aktionen i Dortmund. Till skillnad från julkampanjen meddelade vi inte att vi kommer till VEW den här gången.

Insättningskampanj

Vi samlades strax före lunchtid, återigen med runt 30-40 personer, framför VEW kundcenter i centrum, dekorerat med banderoller och smörgåsar. Men när de villiga att betala elvägran ville betala in sina 90%, var dörrarna till VEW låsta. Osäkra bärare och VEW-anställda gjorde det klart för oss att vi inte skulle släppas in. Även ett försök att kommunicera med en megafon genom glasdörren avvisades bryskt. Vårt erbjudande om att deltagarna går in i byggnaden var för sig och inte tillsammans accepterades inte heller. Så vi hade inget annat val än att köra ett internt underhållningsprogram och prata med förbipasserande och andra VEW-kunder som hittade in i bakdörren till VEW-byggnaden.

Situationen förändrades först när en polisbil som ringdes av VEW anlände. Vi såg officerarna prata med VEW-anställda, sedan kom de till oss, klagade bara över att trumpeten blåstes av en demonstrant (brott mot Immissionsschutzgesetz), och plötsligt öppnade Sesam. De som vägrade betala el fick gå in individuellt och betala sina 90%. Westfälische Rundschau rapporterade helt korrekt: "VEW stängde kassahallen för dem som vägrade betala el: först efter polisingripande fick alla betala in individuellt."
Anledningen till VEW:s omställning var troligen att de inte accepterade. Det skulle ha inneburit att vi inte skulle ha varit tvungna att göra ett nytt försök att betala pengarna, snarare hade VEW behövt hämta de erbjudna 90% från varje hushåll. Detta besparade dem hembesök, men fick acceptera nackdelen att öppna kassan en timme längre än vanligt på grund av förseningen. VEW-portvakten erkände då för oss att hela affären kunde ha varit mindre spännande om vi hade släppts in direkt. VEW:s beteende hade dock en positiv effekt på oss, både när det gäller pressen och när det gäller att tilltala förbipasserande. Dynamisk av ickevåldshandlingar: förtrycket slår tillbaka på dem som utövar det.

Vardagsstrobe

Utöver dessa spektakulära aktioner görs såklart mycket detaljarbete här. Det gäller framför allt vid rekrytering av deltagare, där vi sätter mer värde på personliga diskussioner med individer och grupper än på högtryckta upplagor av flygblad. För att hålla samman deltagarna och för att utveckla ett gemensamt arbete har det varit en fest och tillsatta arbetsgrupper, som ska bidra till att få ut så mycket som möjligt av processer genom sakligt underbyggd argumentation. Under tiden åtnjuter organisationsgruppen också större popularitet.
I mitten av mars 1979 hade omkring 135 hushåll överfört mer än 1000 90 DM till trustkontot, med några överföringar varje vecka. VEW skickade påminnelser som svar, men förklarade dem vara gjorda när den berörda vägraren ringde VEW och förklarade varför han bara hade betalat XNUMX %. Enligt våra uppgifter funderar VEW-juristerna fortfarande på sitt eget förhållningssätt. För vår del förklarar vi att vi avvaktar rättegångarna och att vi är beredda att föra en argumenterande tvist med VEW där.

Theo Hengesbach

Från: Grassroots Revolution nr 41, maj 1979

Sedan nedläggningen av kärnkraftverken i Hamm, Würgassen och Jülich har NRW så gott som ingenting haft med kärnkraftsindustrin att göra på länge? -- Inte ens i närheten!

Kärnkraftsarven orsakar faror mitt i Ruhrområdet, där även i bostadsområden. Inte bara de 152.000 XNUMX radioaktiva bränsleelementen från mini-THTR i Jülich, utan även lätt och medelaktivt radioaktivt material från Duisburg ska i framtiden föras till mellanlagret i Ahaus.

Knappast någon känner till GNS (Society for Nuclear Service) och ännu färre känner till GNS:s kärnavfallskonditioneringsanläggning i Duisburg-Wanheim. Kärnkraftsanläggningen ligger i direkt anslutning till ett bostadsområde och ligger halvvägs från Jülich till Ahaus. Den 14 november 2009 rapporterade taz i samband med godkännandet av nytt kärnavfall till Ahaus att detta "låg- och medelaktiva" kärnavfall enligt GNS skulle pressas bland annat i Duisburgs konditioneringsanläggning så att det kan lagras. GNS använder bland annat så kallade Mosaic II-containrar, i vilka starkt bestrålat kärnavfall från kärnan i reaktorhärdarna packas. Även tomma väger behållarna drygt 10 ton.

Under tiden blev det känt att i början av 2009 lagrades indiskt kärnkraftsskrot i Duisburg i "ett halvt år". Dessutom får GNS tillfälligt lagra sitt komprimerade kärnavfall i fabrikens lokaler under "två till fyra år", enligt Rheinischer Post (källa: Europaticker).

Rheinische Post skrev den 30 november 11: "Gesellschaft für Nukleartransporte, som grundades 2009, blev Gesellschaft für Nuklear-Service (GNS) 1974. Filialen i södra Duisburg är en av många platser som Essen, Jülich , Mülheim eller Ahaus Företagets verksamhetsområde omfattar avfallstjänster för kärnkraftverk, underhåll, reparation och avveckling av kärnkraftsanläggningar, bränsleomhändertagande och drift av mellanlagringsanläggningar för radioaktivt avfall. 1977 hyrde GNS en plats i Wanheim. 1985 anställda tar hand om Friemersheimer Street på industriområdet Sona-Präzisionsschmiede i Wanheim för att säkerställa att radioaktivt kontaminerade material rengörs och förbereds för mellanlagringsanläggningen i Gorleben och, från och med nu, även för Ahaus.

GNS är ett dotterbolag till kärnkraftskoncernerna (48 % EON, 28 % RWE, plus EnBW + Vattenfall). I NRW driver GNS även ytterligare ett konditioneringssystem för nedmontering av kärnkraftverket i det nedlagda kärnkraftverket Würgassen på Weser. GNS är också starkt representerat i Jülich (t.ex. med en av tre delstatsuppsamlingsplatser i Niedersachsen (!) och är involverad i byggandet av glassystemet i Karlsruhe (källa: Europaticker).

Hur starkt kärnkraftsindustrin också är representerad i Ruhrområdet framgår av GNS pressmeddelande den 4 december 12, där flytten av GNS-högkvarteret till Essen-West 2009 tillkännages. Minst 2011 personer är anställda på huvudkontoret.

Rheinische Post citerar presstalesmannen för GNS, Michael Köbl, på följande sätt: "Vi har varit aktiva i Duisburg sedan 1985. Sedan dess har det varit konstanta transporter. Ingenting kommer att förändras för Duisburg", sa han i går på vår tidnings begäran. . Såvitt han vet sker två transporter av svaga eller måttligt förorenade ämnen över Tyskland varje vecka.

I ett pressmeddelande motsäger medborgarinitiativen Köbls försök att bagatellisera det: "Tenbarligen kommer utbyggnaden av konditioneringsanläggningen att innebära kapacitetsproblem för lagringen av det komprimerade kärnavfallet på medellång sikt. Eftersom lagringsmängden på plats är begränsad. , Ahaus bör nu fungera som en mellanbuffert inför den tänkta slutlagringen från 2014. Så enligt vår uppfattning förklarar detta också den ovanliga begränsningen av Ahauser-placeringstillståndet till högst tio år, "förklarade Felix Ruwe från BI" Inget kärnavfall i Ahaus".

"Kärnkraftsindustrin håller på att kvävas i sitt eget kärnavfall. Ahaus är tänkt att bli uppsamlingsbassängen för det snabbt växande berget av kärnavfall. Men efter de dramatiska upplevelserna i" testförvaret "schakt ASSE, vet ingen om kärnavfallet kommer att någonsin lagras i det likaledes olämpliga Konradschaktet Det kommer att finnas människor i Ahaus och Duisburg, där kärnavfallet redan hopar sig. Duisburg kommer att drabbas särskilt hårt av de planerade kärnkraftstransporterna. Vare sig det är med lastbil eller tåg - i båda fallen kärnkraften avfall kommer att köra genom livliga bostadsområden. Däremot kommer det också att vara i Duisburg Det finns protester, eftersom Duisburg ska bli ett kärnavfallsnav, säger Willi Hesters från Münsterlands aktionsallians mot kärnkraftsanläggningar.

Ansökningar om godkännande av 2006 transportcontainrar från La Hague (Frankrike) har pågått hos Federal Office for Radiation Protection sedan 150. Transporten av dessa containrar till Ahaus mellanlager kommer att påbörjas under de närmaste åren. 11.11/2009 År XNUMX godkändes placeringen av medel- och lågaktivt radioaktivt avfall från driften och rivningen av gamla kärntekniska anläggningar. Dessa transporter kan börja rulla i år.

Och operatörerna av Ahaus bränsleelementlager från Jülich vill också lagra fler hjul i Ahaus. Godkännandeprocessen för lagring av nytt kärnavfall i Ahaus är helt stängd för allmänheten.

Redan 2007 påbörjades förberedelserna för utställningen i ämnet strukturförändringar i Ruhrområdet, som ska visas i samband med det nya RuhrMuseum på Zeche Zollverein-området i Essen. Denna permanenta utställning är en central del av verksamheten för Europeiska kulturhuvudstaden RUHR.2010.

Medborgarinitiativet för miljöskydd i Hamm finns representerat med två utställningar. Den ena är en broschyr från 1990, på vilken en föreläsning av talaren för BI Ahaus i Hamm annonseras. Den bär rubriken "THTR-Müll: Bara borta från Hamm?!"

Den innehåller en karikatyr av den westfaliske Anzeiger-ritaren Fritz Brümmers, som skildrar de radioaktiva bränsleelementen i "Gaules" THTR, som sträcker sig på alla fyra, som hästspillning som ingen vill ha längre.

Den andra utställningen består av en affisch som hänvisar till den tre dagar långa traktorvandringen för "bönderna och konsumenterna mot atomenergi" genom Ruhrområdet från den 10 juli 1986.

Några veckor efter incidenten i THTR och katastrofen i Tjernobyl körde bönder sina traktorer i en sensationell vandring med stopp och demonstrationer i Dortmund och Essen till NRW delstatshuvudstad Düsseldorf för att sätta press på stängningen av THTR i Hamm.

Dessa utställningar visar besökare på RuhrMuseum att det har förekommit ett allvarligt och slutligen framgångsrikt motstånd mot kärnteknisk riskteknologi i Ruhrområdet. Du befinner dig på den så kallade 6-metersnivån av koltvättverket i avsnittet "Historia" (som börjar med industrialiseringen av Ruhrområdet), kapitlet "Strukturförändringar", ämnet "Kriser och protester", som handlar om energikrisen bland annat.

De två utställningarna är inte på något sätt en nostalgisk tillbakablick på svunna tider, utan är högaktuella: THTR-bränsleelementen som skildras av serietecknaren Brümmer kommer kanske att skickas på en riskfylld resa även i år 2009, men definitivt 2010. Möjligen genom Ruhrområdet. Det är de 152 300.000 bollarna som lagras i XNUMX hjulcontainrar från lilla THTR vid Jülich Research Center som ska transporteras till Ahaus.

Söndagen den 20 december 2009 klockan 14 sker en nationellt organiserad demonstration mot de planerade kärnavfallstransporterna framför mellanlagret i Ahaus. På årsdagen av Tjernobyl den 24 april 2010 har Ahaus redan valts ut som en av tre rikstäckande demonstrationsplatser.

Representanter för BI Hamm har bjudits in av RuhrMuseum att delta i öppningsceremonin av utställningen den 9 januari 2010. När premiärminister Jürgen Rüttgers, överborgmästare och representanter för förbundsregeringen talar välkomnande ord där, kommer även antikärnkraftsrörelsen att vara närvarande. Men det har det varit i 35 år, för så gammal blir Hammer BI nästa år.

***

Förstasidan

***

***

Förstasidan

***