THTRs nyhetsbrev från 2007

***

THTR nyhetsbrev nr 111, mars 2007

Vårt motstånd blir mer konkret

Demonstrationen av 400 personer den 3 februari 2007 i Münster var inte bara riktad mot utbyggnadsplanerna i Ahaus bränsleelements mellanlagringsanläggning, urananrikningsanläggningen (UAA) i Gronau och urantransporterna där, utan innefattade också uttryckligen protesten. mot renässansen av högtemperaturreaktorlinjen . Den 17 januari höll Horst Blume, på inbjudan av SALZ-utbildningsgemenskapen och WASG/PDS Dortmund, en föreläsning om den speciella roll som Nordrhein-Westfalen och östra Ruhrområdet spelar i det världsomspännande återupprättandet av HTR-konkursen teknologi. Medborgarinitiativrörelsen mot kärnkraftverk är partipolitiskt obunden, men om partier vill ha information från oss eller ens samarbetar med oss ​​så är det bra.

Uhde i fokus

I Dortmund är Uhde-företaget och Essener högtrycksrörledningskonstruktion (EHR) involverade med sin Dortmund-gren i konstruktionen av Pebble Bed Modular Reactor (PBMR) i Sydafrika. Förståeligt nog fanns det till en början ett visst behov av diskussion i Dortmund. Insikten om att det helt enkelt är omoraliskt att tjäna pengar genom att bygga en dödsteknologi måste gå igenom flera stadier i fackföreningsmedlemmarnas hjärnor innan kronan (förhoppningsvis) faller.

De kritiska rösterna om Uhdes kärnkraftsengagemang ökar. Den 19 januari 1, i sitt tal vid ThyssenKrupps aktieägarstämma, inklusive Uhde, hänvisade paraplyföreningen av kritiska aktieägare till den planerade THTR-byggnaden i Sydafrika i detalj inför omkring 2007 2.000 aktieägare: "Inte mindre än Nobelfreden. Pristagaren och ärkebiskop Desmond Tutu sa: "Vi behöver inte kärnkraft. Världen behöver inte kärnkraft. Att föra stråldöd till nuvarande och framtida generationer är oförlåtligt." Earthlife Africa är en organisation i projektets imponerande långa lista över nationella motståndare. Du skriver: "ESKOM, det sydafrikanska energibolaget, är ingen pålitlig partner. I början av 2002 plågades Kapregionen av allvarliga strömavbrott och undkom bara med nöd och näppe en större reaktorolycka vid kärnkraftverket Koeberg nära Kapstaden. En av orsakerna var tydligen en bult som skadade en turbin. Otillräckligt underhållsarbete i kärnkraftverket bidrog också till problemet. På grund av misslyckandena finns det alltid en tvist mellan ESKOM och den nationella atommyndigheten - NNR, som anklagar ESKOM för vårdslöshet i hanteringen av systemet. (...)."

Det är också intressant i sammanhanget att Uhdes moderbolag ThyssenKrupps affär om att leverera militär elektronik till militärfregatter till Sydafrika – inklusive de obligatoriska korruptionsanklagelserna som Düsseldorfs åklagare utreder – diskuterades i talet. Så detta "rena" företag har flera dödliga järn i elden.

Det var mycket glädjande för oss som THTR-medborgarinitiativ att flera grupper var villiga att använda Uhde som utgångspunkt för bilparaden till demonstrationen i Münster och därmed stödja vårt arbete i praktiken. Innan Uhde och vid de två interimistiska mötena i Lünen och Lüdinghausen tog de olika talarna upp problemet med HTR-teknik flera gånger och en nytryckning av THTR-cirkuläret om Uhde delades ut till intresserade parter. Medan vi stod framför entrédörren framför Uhde, instruerade en Uhde-talesman den filmande WDR att lämna företagets lokaler och gå på avstånd på trottoaren. Vi hoppas förstås att Uhde kommer att fortsätta att vara mycket ovänlig mot mediarepresentanter... Tyvärr deltog inte de gröna i Dortmund i protesten i Dortmund, även om kontoret, nästan alla förtroendevalda, distrikt och arbetsgrupper var inbjudna i dussintals mejl i god tid. Här får vi "knacka" lite mer energiskt framöver. Mediaresponsen i de olika städerna, inklusive flera tv-reportage i den lokala tiden Dortmund och Münster, var mycket uppmuntrande. Det är också glädjande att över 40 personer deltog i mellanrallyt i Lünen och visade sin vilja att delta i ytterligare aktiviteter.

Den andra sidan är inte heller ledig. EHR försöker påverka politiken på ett riktat och direkt sätt för att göra fler affärer med byggandet av kärnkraftverk. Till exempel besökte Hempelmann, talesmannen för SPD:s parlamentariska grupp för energipolitik, EHR förra året för ett informationssamtal som personaltidningen NEWS 2/2006 rapporterade om. Han "... var imponerad av EHR:s tekniska kompetens och sofistikerade produktionsanläggningar. (...) Det politiska beslutet i Tyskland att fasa ut kärnkraftstekniken är skadligt för företagen och obegripligt ur teknisk synvinkel. Det praktiska Inhemsk användning och exportmöjligheter på världsenergimarknaden är direkt relaterade och avgörande för framtiden.(...) Hempelmann tar argumenten med sig till Berlin, där de förhoppningsvis kommer att bidra till en förändring av energipolitiken i Tyskland. " – Tack för de uppriktiga orden om hur energipolitiska beslut fattas här i FRG. Och vi vet nu att vi, när tillfälle ges, också har något att säga eftertryckligt till herr Hempelmann. Så vi har kommit ett steg längre i vårt motstånd i Dortmund och östra Ruhrområdet. Här, där kärnkraftsindustrin hittills i stort sett obemärkt producerar och arbetar fram de enskilda delarna för dödsteknologi, måste vi börja, komma på dem och mobilisera allmänheten. Fabriksportarna är inte längre ett lugnt inland för kärnkraftsindustrin!

Horst Blume

En viktig anledning till demonstrationen den 3 februari var de många farliga urantransporterna till Gronau. Förra året var medlemmar i vårt medborgarinitiativ, utrustade med stövlar, ficklampor och kameror, ofta ute och gick på natten för att inspektera säkerhetsåtgärderna i Hamm nära tågstationen. Men det fanns inget sådant! Eftersom borgmästarens kansli slukade ett halvdussin försök att kontakta och prata, visar vi nu att vi kan göra olika saker. Nu får förvaltningen arbeta igenom en tresidig, detaljerad katalog med frågor som vi lämnat till klagomålsnämnden. Det har redan rapporterats i Westfälischer Anzeiger, söndagstidningen och i Radio Lippewelle. Vi har talerätt vid det kommande nämndmötet och kommer givetvis att kommentera förvaltningens svar och vid behov ställa ytterligare frågor. Här skriver vi bara ut "Förordet", hela frågeformuläret finns på vår hemsida:

"Tåg med den mycket farliga uranhexafluoriden (UF-2001) på väg till Gronau urananrikningsanläggning (UAA) har passerat genom staden Hamm sedan åtminstone 6. Moseldalen) och kör via Trier, Koblenz genom Rhenland. och Ruhrområdet för att ta en paus i Hamm på natten.

Medlemmar av Hamm e. V. fann att var 2:e till 3:e vecka tillbringar ett sådant tåg flera timmar i stationens lokaler och kan komma att omplaceras. Vissa vagnar är täckta med presenning, andra inte. Det finns bara små varningsskyltar med radioaktivitetsskyltar på chassit. Förutom vagnarna med radioaktivt innehåll observerades andra som kan ha varit lastade med kemikalier. Med stor oro märkte vi flera gånger att det inte ens på natten fanns någon vakt eller polis i närheten av urantåget. I omedelbar närhet av denna kärnkraftslast passerade dock passagerartåg med många människor spåren.

Enligt information från Westfälische Rundschau den 13 december 12 når 2006 vagnar per år urananrikningsanläggningen i Gronau (varav en tredjedel ägs av energileverantörerna RWE Energie och E.ON Kernkraft via företaget Uranit). Detta gäller dock endast den nuvarande mängden 260 1800 t uranavskiljningsarbete. Efter godkännandet som gavs 2005 för utbyggnaden av kärnkraftsanläggningen till 4500 ton uransepareringsarbete kommer också mängden uranhexafluorid som ska transporteras mycket snart att mångdubblas och riskpotentialen kommer att öka dramatiskt igen.

När UF-6 kommer ut från tankarna på vagnarna reagerar den med fukten i luften och bildar den mycket giftiga fluorvätesyran. Denna fluorvätesyra är mer aggressiv än svavel-, salpeter- eller saltsyra och är dödlig även i små mängder. Det kan absorberas genom luftvägarna och huden. På grund av dess gasform sprids detta ämne snabbt ut i miljön."

Det måste vara billigt, billigt, billigt för RWE att öka sin vinst. Vi pratar om bevakningen av konkursreaktorn THTR. Hittills har de 18 ordningsvakterna varit anställda av företaget Wach- und Kontrolldienst Nord (Wako), som enligt "Westfälischer Anzeiger" av den 21 december 12 är "renommerade och rättvisa i hanteringen av anställda". Uppenbarligen har detta företag blivit för dyrt för RWE och sedan början av 2006 kommer "industrijätten Dussmann att ta över denna tjänst". Ver.di distriktschef Ralf Bohlen sa till WA: "Situationen är för närvarande mycket svår. Jag är orolig för mina kollegor och övervakningen av systemen." De nya THTR-vakterna, varav några kommer att vara de gamla, får troligen inte längre sin nuvarande bransch ovanliga "topplön" på 2007 euro i timmen, utan får nöja sig med mindre. Och alla vet vilken typ av konsekvenser detta kommer att få: lägre löner betyder mindre kvalitet, betyder sämre bevakning av kärnkraftsruinerna. RWE försöker själva spara på säkerheten. Med över 12 miljoner euro är avvecklingen av THTR tillräckligt dyr. Och om bara två år ska kostnaden för att ta över den avvecklade verksamheten omförhandlas. Självklart får skattebetalaren betala det mesta. För att hålla kostnaderna nere finns det bara en sak kvar att göra: spara, spara, spara. Hur är det med säkerheten om 5 eller 20 år, om detta fortsätter?

URENCO, med sina platser i Gronau, Almelo och Capenhurst, har nu kommit till allmänhetens ögon inte bara för att de producerar kärnbränslet för många dussin kärnkraftverk i Europa, flyttar kärnavfall till Ryssland eller för att det är destinationen för otaliga järnvägar transporter med den mycket farliga uranhexafluorid (U -6) är. URENCO har utgjort ett allvarligt hot mot världsfreden under de senaste decennierna och är delvis ansvarig för att vi idag står på tröskeln till terroristers och diktatoriska staters användning av atombomber. Medan URENCO tar upp detta ansvar på en bred nivå i Nederländerna, börjar allmänhetens uppfattning om detta faktum först nu i Förbundsrepubliken Tyskland. Den nya uppmärksamheten beror främst på journalisten Egmont R. Koch, som med sin bok "Atomwaffen für Al Quaida" och olika tv-program uppmärksammade skrupelfria europeiska företags hjälp i det hemliga bygget av atombomben. Fokus ligger på URENCOs urananrikningsanläggningar och den pakistanske vetenskapsmannen Abdul Quadeer Khan, som utan några större problem kunnat skaffa sig kunskap om att bygga atombomber här sedan början av 70-talet, stjäla byggplanerna och ifrågasätta dem för tillverkning av de otaliga enskilda delarna som lokaliserar kommande företag. Väldigt många kom från Tyskland och Schweiz. Efter att Khan hade försett sitt hemland Pakistan med en egen anläggning för anrikning av uran, försåg han Libyen, Iran och Nordkorea med sin "kärnkraftsaffär" för att själv tjäna pengar.

Så det globala hotet började med URENCO. Koch skriver: ”Där påbörjades hösten 1974 arbetet med de två moderna typerna av centrifuger, G1 och G2, som uppfanns av nazistiska vetenskapsmän för Hitlers ultimata kärnvapen och som Sovjet utvecklade efter kriget med hjälp av samma nazistiska vetenskapsmän År, mindre än sex månader efter hans engagemang som pakistansk agent, ombads Abdul Quadeer Khan att översätta de tyskspråkiga dokumenten från G1 och G2 till nederländska (...) Under denna tid översatte Khan två delar av en tysk rapport i tolv delar, som klassades som "hemlig" upptäcktes av kommissionen. Det som vägde mycket tyngre: Den vänliga, populära pakistanien sågs av URENCO-kollegorna som "en av sina egna", han gick med dem till matsalen bredvid för en fika, ställde många specifika frågor så att han möjligen kunde spionera ut "all teknik i den tyska centrifugen", som senare undersökts rapporten kommer att kallas." (S. 64) - Och det i "hjärnlådan", där varje tekniker där hade klarat en månadslång säkerhetskontroll - åtminstone normalt.

Efter bara två år av intensivt samarbete med ett flertal produktionsföretag kunde Khan börja överföra det explosiva materialet: "I slutet av april 1977 gav sig den första delen av karavanen ut på den mödosamma resan till Pakistan. Migule (från företaget CES Kalthof, en avtalspartner till Khan; HB) köpte systemtekniken från 62 underleverantörer i Europa, från den minsta skruven till rör från Mannesmann och kablar från Siemens. Allt var ordentligt rensat och till och med registrerat hos myndigheterna i enlighet med riktlinjer för utrikeshandelsstatistik, dock Felaktigt deklarerad - som fluorfabrik för tandkrämstillverkning." (S. 150) För att se vem i Nordrhein-Westfalen förutom URENCO Gronau som fortfarande var inblandad i byggandet av en atombomb för terroriständamål och diktaturer, valde jag ut några NRW-platser från Kochs bok som ett exemplariskt exempel. Sidnumren står inom parentes:

düsseldorf

Exporten av "tungt vatten" måste rapporteras till kärnkraftstillsynsmyndigheten (IAEA) i Wien om den var över ett ton. Det eftertraktade ämnet handlades ofta förbi kontrollerna strax under denna gräns. "Ett av dessa tvivelaktiga företag var Düsseldorf 'Rohstoff-Import GmbH' av den tidigare nazisten Alfred Hempel, och Munir Khan vände sig till honom i hans nöd" (s. 61). Och frågade Society for Nuclear Research i Karlsruhe om de kunde klara sig utan något. Det federala ministeriet för forskning och teknologi (BMFT), Euratom och amerikanska Atomc Energy hade redan godkänt affären. I sista stund blev det dock inget mer av det på grund av utrikespolitiska händelser. Sedan Indien detonerade sitt första kärnvapen den 18 maj 5 stängdes denna leveransväg till Pakistan. Andra ansträngningar var dock mer framgångsrika.

köln

Företaget Leybold-Heraeus AG från Köln och Hanau har varit måltavla av offentliga åklagare och CIA-analytiker som har observerat globala spridningsaktiviteter i decennier på grund av ett brett utbud av kontroversiella leveranser av kärnkraftskomponenter. "... Leybold-Heraeus AG levererade en specialugn till Pyongyang som var lämplig för tillverkning av urancentrifuger. Leybold-Heraeus var kanske den viktigaste kontaktpunkten för Abdul Quadeer Khan i Förbundsrepubliken Tyskland på den tiden. Och en senare rapport sa: Teknikern von Leybold-Heraeus var involverad i överföringen av utrustning och information till Pyongyang, och en eller till och med två LH-anställda kunde identifieras 1989 och 1990 "(s. 238). Detta företag, som var en av URENCOs viktigaste leverantörer, gör sig just nu ett namn i en pågående process. Din chef Gotthard Lerch (4), som också hade utmärkta kopplingar till sydafrikanska kärnkraftsföretag, utlämnades från Schweiz till tyska domstolar och måste stå till svars för illegal kärnsmuggling till Libyen. Processen pågår fortfarande. I Khans fall inkluderade leveransen "lödugnar, svetsmaskiner, pumpar, ventiler och ett gasreningssystem" (s. 83). Vi har redan skrivit mer om detta komplex av ämnen i THTR-cirkulär nr 95, 99 och 104.

Jülich

Jülich-företaget Uranit, kopplat till URENCO-gruppen via ett holdingbolag, är nu ett dotterbolag till RWE Power AG och E.ON Kernkraft GmbH. 1984 ägde en spionrättegång rum i Nederländerna där Khan dömdes till fyra års fängelse i frånvaro för att ha stulit topphemliga byggplaner som upprättats av uranit. Bakgrunden: "När Uranit-experterna fick ritningarna för analys veckor senare såg det mesta bekant ut för dem: Den 'grundläggande strukturen' för uranfabriken som beskrivs i dokumenten motsvarar den för de moderna URENCO-fabrikerna i Almelo och Gronau '" (S. 160). "Men straffet, fyra års fängelse, skulle ett och ett halvt år senare drivas in igen av besvärsmyndigheten - av formella skäl, eftersom den tilltalade inte avtjänades i tid" (s. 134). Och om Uranits beteende skrev Koch: "Det låg förmodligen i den tyska URENCO-partnerns intresse att låta saken somna. Ett stulet 'tolkningsblad för en blandad autoklav' var inte i proportion till den möjliga skadan på bilden som orsakades genom att rapportera det skulle upprätta en koppling till det pakistanska kärnkraftsprogrammet "(s. 136).

Coesfeld

Ett litet företag från Coesfeld, inte namngivet av Koch, "som var en av leverantörerna till URENCOs uranfabrik" (s. 130), bidrog till att avslöja det ovan beskrivna spionagefallet. De konstruktionsritningar som lämnats in av ett schweiziskt företag (Metallwerke Buchs, MWB) i Coesfeld för ett anbud motsvarade nästan exakt de "som hade levererats av Coesfelders till Gronau" (s. 130).

Dortmund

Khan skaffade komponenterna till Libyens kärnvapenrustning från bland annat Dortmund. Nämligen från Tridelta Dortmund GmbH, som växte fram ur företaget Thyssen Magnettechnik (Dortmund-Aplerbeck). Så det ingick i ett nätverk av företag som även inkluderar Uhde, som för närvarande producerar kärnbränsleelementsfabriken för HTR i Sydafrika.
Tridelta producerade de eftertraktade ringmagneterna, som tillsammans med motorer och växelriktare ("som är nödvändiga för att få rotorerna till deras extremt höga rotationshastigheter", s. 244), som slutligen monterades i Istanbul (!) "Och sedan skeppades till Dubai , packade om där och skickades vidare till Libyen "(s. 244). Först genom övergivandet av libyska kärnkraftsambitioner under de senaste åren och det därmed sammanhängande avslöjandet av tidigare aktiviteter uppdagades denna inblandning av westfaliska företag i konstruktion av kärnvapen.

Bonn

"Den pakistanske militärhärskaren Zia ul-Haq hade skickat sin kusin Abdul Waheed som ny ambassadör till Bonn med sällsynt fräckhet, så att han skulle ta hand om organiseringen av förnödenheter till P2, den andra pakistanska anrikningsanläggningen i Kahuta" (s. 153). Det var här som mötena med huvudmännen i Khans kärnkraftsnätverk ägde rum, av vilka några filmades i hemlighet av den amerikanska underrättelsetjänsten. En del av de finansiella transaktionerna som krävdes för detta bearbetades genom Commerzbank i Bonn.

Det skulle vara helt orealistiskt att anta att Al Qaida eller stater som Pakistan skulle ha kunnat självständigt bygga ett kärnvapen och använda det framgångsrikt. Egmont R. Koch har i sin bok visat att tyska företag - särskilt de från Nordrhein-Westfalen - var väsentligt involverade i utvecklingen och konstruktionen av dessa omänskliga vapen. Och att sanningen om fredlig användning av atomenergi är en upprörande lögn. Och framför allt: Utan de tysk-nederländska urananrikningsanläggningarna från URENCO hade denna katastrofala utveckling inte kunnat ta sin gång. – Något liknande kan hända igen när som helst i framtiden. Detta är en av anledningarna till att UAA Gronau måste stängas!

Horst Blume

Egmont R. Koch "Atomwaffen für Al Qaida", 2005, Aufbau-Verlag, 348 sidor, 19,90 euro

***

Förstasidan

***

***

Förstasidan

***